måndag 25 juli 2011

Mer smide!

Del 2
Nästan magiskt 
Järnet som ska smidas läggs i ässjan och bäddas in i kol. Hur lång tid som behövs till uppvärmningen vet smeden av erfarenhet. Att vänta för länge kan bli ödesdigert. Järn kan brinna upp, likt sprakande tomtebloss.
En smed kan förändra järnets egenskaper genom att värma och kyla. Stål kan härdas och bli hårt nog att skära i glas, genom att kylas hastigt från hög temperatur. Ögonblicket när härdningen kan ske avgör smeden genom att bedöma det uppvärmda järnets färg. Rätt temperatur är nådd när järnet är på väg från ljus till mörk körsbärsröd.
För att bli smidbar måste järnet upphettas till minst 900 grader. I smedens eldhärd, ässjan, uppnås sådan värme genom koleldning, idag stenkol, och tillförsel av luft. I ässjans mitt kan det bli upp till 2000 grader varmt.
Men härdat stål blir sprött och måste göras segare. Det åstadkoms genom ”anlöpning”, då stålet värms igen till 300-500-750 grader.
Att smeder gärna arbetar i halvmörker beror på att det är lättare att se järnets olika färgnyanser.
När smeden höjer hammaren greppar han den löst endast mellan tumme och pekfinger. Först ett hammarskaft från städet griper alla fingrar tag runt skaftet och snärten blir perfekt avvägd på slutet.





Källor: www.arlidssmide.se