Fotoeftermiddag

Snö är det inget vi saknar här i Blekinge just nu, men man kan aldrig få nog av det, säger Sissela Sjöberg - som förra och denna veckan praoar på Slöjdhuset - och ger sig ut i den 3 decimeter höga snön med kameran i handen.

Det blev några fina bilder på Slöjdhuset och i trädgården. De ska vi bjuda på nu!

Sissela förbereder sig på att gå ut i kylan genom att försöka vara inne så länge som möjligt.



Hon hittar en fin takkrona och sedan ger hon sig ut i snön.




Man kan knappt se korgen till äppelträdet i snön.



Baksida på slöjdhuset.




Äpplena hänger kvar.



Sissela letar efter tomtar i trädgården. Kan de finnas några i busken tro?



Det är kallt, men växterna här bryr sig inte om det.



Det ser nästan ut som om små tomtar sitter i trädet?



Det hänger stora istappar från taket, de får/ska man inte gå under!









Och avslutande bild är framsidan på slöjdhuset. :)



Öppet hus igår

Vi gjorde brickor, lyktor och ljusmanschetter. Och i pauserna lekte vi med lastbilar.
Välkomna nästa onsdag!

En trevlig slöjdkväll i snöstormen är inget man tackar nej till!



Öppet hus!

Hej!
Ni har väl inte missat att det är öppet hus i slöjdhuset idag kl 15-18?
Alla slöjdsugna är välkomna att slöjda med Gunnar och Sissela!
Du behöver inte anmäla dig, men du betalar för det material du använder och ev. fika.
Titta gärna in!

PS. Även nästa onsdag är vi här. Samma tider gäller och alla är välkomna!

Knivkurs

Det finns lika många sätt att göra en kniv som det finns skomakare, så inleder Sune Oskarsson knivkursen som gavs på Slöjdhuset helgen vecka 45.

Kniven är ett av våra äldsta redskap och som än idag fascinerar. Sune vet detta av erfarenhet. Han har större delen av sitt yrkesverksamma liv arbetat som slöjdlärare och lärt många niondeklassare att tillverka knivar.

Under kursen får vi lära oss att skafta och sy slida, men en riktig knivmakare gör också bladet får vi veta. Sune dukar upp ett rikligt utbud av knivblad. Rostfritt av den typ som kockar använder och snabbstål som håller skärpan men tar tid att slipa.

Skaftet tillverkas av de mest skilda material. Här kan man tala om en fest i materialglädje och skaparglädje. Någon har med sig renhorn till en blivande jaktkniv. Andra slöjdade i svartek. Briarrot som vanligen används till piphuvuden blev ett vackert skaft på en smyckekniv. Ene, masurbjörk tennplåt och horn listan över material kan göras lång.

För ett lyckat resultat är viktigt att först rita upp kniven på papper. Linjerna skall harmoniera framhåller Sune, det är viktigt. Det är lätt att göra för stort och klumpigt. Handtaget ska normalt inte vara mer ca 11 cm långt. En mall i papper är därför viktig så att man kan ändra och justera tills det ser bra ut.

När skaftet var klart och knivbladet på plats var det dags för nästa moment, en slida i läder. Det finns en mängd olika typer av läder och det svårt att bedöma kvalitén får vi veta av Sune. Det ska vara vegetabiliskt garvat, inte kromgarvat, dyrt med bra säger han. Vi gjorde helslida, som alltså täcker blad och skaft, och till det är shaftläder väl lämpat.

Det var inte lätt, att få till formen på lädret. Det ska vara jämna snygga linjer med kanter som möts precis runt om handtaget. Sune gjorde lyckligtvis finliret. Att sy samman slidan var sedan relativt smärtfritt, förarbete är som alltid A och O. Man arbetar omväxlande med två nålar. Lite som att snöra ett par skor.

Snyggt resultat blev det. Det gick över förväntan med många spännande knivar. Gunnar Jeppsson rundade av det hela med en synnerligen trevlig äppelkaka. Han kan det med bakning. Det var en nöjd skara som lämnade Slöjdhuset denna helg, mycket lyckat på alla sätt.

Sune Oskarsson vår knivmästare kommer ursprungligen från Limmared. Han fick tidigt riktiga verktyg i handen vilket tände gnistan för slöjd. Han började på kurser i knivtillverkning i mitten av 70-talet och ger sedan 15 år tillbaka själv kurser. Man lär sig alltid något nytt svarar han på min fråga om vad som är så roligt med att ge kurser.

Vill du veta mer om knivar så finns det mängder med böcker på ämnet, en trevlig liten skrift är: Min brukskniv, en tillverkningsmetod bland många (1990 ) Roy Andréasson, Svensk Knivförening

Text: Jim Gunnarsson

En korg till äppelträdet

I Slöjdhusets trädgård finns ett äppelträd med en flätad korg runt stammen, ett skydd mot gräsklippare och andra ovälkomna besökare. Men korgen började bli allt mer skamfilad och sliten, den hade gjort sitt. Så det var dags för en ny.

Den nya korgen består av 11 grova stommpinnar i en cirkel runt stammen och är ca 50 cm hög. Diametern är ungefär 80 cm. Måtten är grovt uppskattade. Upptill avslutas korgen med bågar som löper omlott, 11 till antalet. Material är mindre viktigt men salix är utmärkt. Testa med att böja vidjan över knäet. Går den av är den inte lämplig att fläta med.

Det går åt mycket material. Matematik ger oss att omkretsen är pi (3.14) gånger diametern, ungefär 2,5 meter i det här fallet. Skatta uppåt inte nedåt. Varje varv bygger 1 centimeter på höjden och vi flätar med två vidjor samtidigt. Så för en korg på 50 cm i höjd och 80 cm i diameter så behövs 100 vidjor, minst.

Det behövs inte så många verktyg. En sekatör är nödvändig, ett snöre mycket användbart, en klubba bra att ha och resten kan lämnas därhän. Vatten är också bra att ha till hands varma soliga dagar, för korgmakaren alltså. Det tar sin tid att krypa 50 varv runt runt.

Korgen flätas på plats. Man sticker ned det antal stommpinnar som behövs. Ett snöre gör det lättare att sätta ut pinnarna i en jämn cirkel. Tekniken är den samma som "Fläta för trädgården", leta under kurser på den här sidan. Skillnaden är att stommpinnarna här endast består av korta kraftiga pinnar och flätningen vilar direkt på marken.

Det bildas ett utrymme på var sida om

stommpinnarna. Det är i detta som

bågarna sticks ned i.

Korgen pryds upptill med med bågar som går om varandra. Titta på bilderna så ser du hur bågarna går över en stommepinne och ned vid nästa. Det behövs lika många bågar som stommpinnar. Lägg undan dessa innan du börja fläta.

Slutligen så ansas korgen på alla utstickande grenar. Nu har du en snygg och prydlig korg som håller för väder och vind i 2 eller 3 år. Lycka till!

Har du tankar och idéer får du gärna komma med en kommentar.

Vill du göra en hastkorg ?

Två hastkorgar av Mikael Svensson.

I så fall är du välkommen till hösten den 18 september. Korgmakaren Mikael Svensson i Lilla Silpinge håller då kurs i att tillverka hastkorg. Tiden är mellan 10-16. Hör av dig till Gunnar Jeppsson, Hemslöjdskonsulent, om du är intresserad och vill veta mer.

Hastkorgen är något av en specialitet för Mikael Svensson. Namnet kommer från att den enkelt kan tillverkas på en dag. Resultatet är en robust korg som tål att användas och det är lätt att tillverka en ny om så skulle behövas. Det är en korg för nybörjaren.

Trissan i botten med håll i mitten

för att den inte ska spricka.

Det svåra i att tillverka en korg är själva början på den. Titta på en korg med flätad botten, hur är den gjord? En trätrissa i botten med borrade håll för stommpinnarna, skelettet i korgen, löser detta på ett enkelt och elegant sätt. Trissan håller stommpinnarna på plats så man kan börja fläta direkt. 

Hastkorgen saknar historiska förebilder, men det finns korgar med träbotten. Korgen har en botten av trä med flätade sidor. De går långt tillbaka, åtminstone 1700-talet. Det finns dock en risk för att botten faller ut. Men man kunde använda sämre material om bra råmaterial saknades. Gotland är sådant område. En annan fördel är att korgen går fortare att tillverka. Korgmakaren flätade förr på ackord.

Precis som korgar med träbotten går hastkorgen snabbt att tillverka och kravet på råmaterial är inte så stort. De här korgarna är tillverkade i rönn, salix, brakved, ek och björk. En väldig blandning alltså. Till skillnad mot korgar med träbotten kan trissan inte lossna. Det är med andra ord en enkel korg med en listig konstruktion.

Intresserad ?
Kontakta i så fall Gunnar Jeppsson på 0457 271 87  för mer information.

Pilflätningskurs

En tvådagars pilflätningskurs genomfördes den 29 – 30 maj i Slöjdhuset under ledning av den kände danske korgmakaren Steen H. Madsen.

Uppflätning av korgen just påbörjad.
En lagom tung sten håller korgen på plats.
Med ett bankjärn packas pilen så att man får en tät och fin flätning.

Helle jobbar med sin ovala korg. I förgrunden två korgar hon gjort tidigare.

Ett gäng riktigt nöjda kursdeltagare utanför Slöjdhuset.
Från vänster; Helle, Anne, Lilian, Staffan, Emma och kursledaren Steen Madsen.

FÅGLAR FÖR HELA FAMILJEN

Välkommen till en slöjdig dag på temat fåglar!
Med inspiration från utställningen
”…ständigt dessa fåglar…”
tovar, täljer eller broderar
du fantastiskt fantasifulla fåglar…
Du väljer en verkstad där du slöjdar hela dagen:
1/ Tova fåglar tillsammans med Marie-Louise Nilsson.
2/ Tälj fåglar tillsammans med Gunnar Jeppsson.
3/ Brodera fåglar tillsammans med Lena Andersson.
Material och verktyg finns på plats!
Plats Längan/Nebbebodagården, Olofström
Tid 1 juli, kl 10 – 15
Kostnad Vuxen 125 kronor, barn 60 kronor (material ingår)
Ta med oömma kläder, mat & fika för dagen
Anmälan senast den 18/6!
http://www.nasselfrossa.se/ eller 0454- 93 770
Betalar gör du på plats!
Har du frågor, ring Slöjdhuset 0457- 271 86, 271 87

Arrangörer
Olofströms Hembygdsförening, Olofströms kommun & Hemslöjdskonsulenterna i Blekinge

Fraktgods från John J. Boyd A.-B., Göteborg station

Den här etiketten tillhör några pilprover som Gunnar Jeppsson fann i slöjdhusets uthus för ett par år sedan. Var pilproverna kommer ifrån vet vi inte, de kan ju ha tillhört samlingen med korgar och följt med då hemslöjden flyttade till det som nu är slöjdhuset under 1990-talet. Men de kan likaväl också ha funnits där sedan tidigare.

Etiketten är åtminstone från 40 eller 50-talet. En sökning på John J. Boyd gav ett stort antal resultat, namnet är inte helt ovanligt. De två mest intressanta är ett emigrant fartyg från 1850-talet och Hisingens Slöjdshop John J. Boyd. Det sistnämnda är en i högsta grad levande butik i Göteborg. Ett telefonsamtal gav tillhanda att butiken hade funnits sedan slutet av 1800–talet men pil hade man slutat att sälja på 1960-talet.

Kvar är frågan om hur pilproverna hamnade i uthuset från början. Synd att man inte fyllt i var pilproverna skulle skickas på etiketten. Proverna är hur som helst numera en del av samlingarna och etiketten får givetvis sitta kvar.

Fläta för trädgården

 Mikael Svensson, korgmakare

Under ledning av Mikael Svensson i Lilla Silpinge gick kursen ”Fläta för trädgården” av för stapeln den 15 maj. Mikael är korgmakare sedan många år tillbaka och ger regelbundet kurser i konsten att fläta. 

Runda klätterstöd, visst är de trevliga!

Dagens mål var att åstadkomma ett klätterstöd. Det ger en bra övning i grundläggande flätning. Några deltagarna visade tydliga handlag för detta. Det var en lyckad dag, även regnet hotade så var det uppehåll hela dagen. 

Ett lämmeltåg på väg med material.

Dagen började med att samla material. Det går åt betydligt större mängder än vad man tror. Till stommen behöver man en 9 – 15 grövre pinnar och till flätningen en 30 – 40 mindre pinnar.

Mikael bor granne med en

ledningsgata, praktiskt vid kurser.

Ledningsgator är lämpliga platser att hitta material. Fast man måste fråga om lov först. Fast enligt Mikael brukar man mest skratta. Ledningsgator röjs ju regelbundet.

Första varvet, notera hur de två

pinnarna löper om varandra.

Att pinnarna verkligen står i en prydlig cirkel med jämna mellanrum är viktigt. Likaså är första varvet viktigt. Det är då formen bestäms. Mikael visar hur man flätar med två pinnar om varandra så en spiral uppstår. På så sätt låser sig flätningen och blir både robust och stadig. 

Här visar Mikael hur man avslutar

flätningen med ett instick.

Efter 5 varv eller mer så har man fått en, förhoppningsvis, prydlig ring. Det är också ungefär nu som man börjar få en uppfattning om hur mycket material det verkligen går åt. Ett vanligt misstag enligt Mikael är man bygger för stort. Det är lätt att glömma att omkretsen växer 3 gånger mot diametern.

Början på två slingor under ledning av Mikael.

En del av de mer flitiga deltagarna provade på att göra slinga. Detta är inte helt enkelt att få rätt. Man måste arbeta med slingorna växelvis. Det blir svårare ju fler slingor så inte mer än två eller så bör man ge sig på första gången. 

Man vrider från toppen och nedåt. Genom att

skrapa av barken på ena sidan så ser man vridnigen.

Mikael visade hur man vrider en pinne för att binda med. Det var en teknik som förr var vanlig, materialet var billigt och lätt tillgängligt. Principen är densamma som för ett rep, tvinnade fibrer binder samman och ger ökad styrka. 

Detta är snyggt helt enkelt. Kenneth Palmkvist

kursdeltagare i bakgrunden.

Det var till att binda samman toppen som en tvinnad pinne behövdes. Givetvis så fungera det med ett vanligt snöre men visst blir det så mycket prydligare och snyggare med den här tekniken. 

Att spinna på rocka och slända

Helgen 16-18 april hölls det kurs i konsten att spinna ull. Konst därför att detta med att spinna ull varken är så enkel eller okomplicerat som man kanske lätt tro.

Lena Köster ledde kursen, här visar

hon hur man spinner på rocka

Det mest fascinerande med ull enligt Lena Köster, som ledde kursen, är dess mångsidighet. Man kan använda den till så mycket från mattor till gardiner. Den smutsavvisande och håller en varm även om den är fuktig. Viktiga egenskaper i till exempel arbetskläder. Sen så är detta med att karda och att spinna meditativt. Förr samlades kvinnorna för att spinna tillsammans.

Ull har man i vårt land använt under mycket lång tid. Det äldsta bevarade klädesplagg man funnit i Sverige är Gerumsmanteln från 360-100 f Kr och materialet i den är just ylle. Läs mer om den på Historiska museet. Ull var jämte lin huvudmaterialen i vårt land. Man kan säga att vi klädde oss i ull.

Detta att få till en jämn tråd var inte helt

lätt, kursdeltagare Kajsa Andersson.

Under helgen fick deltagarna teori om ullen som material och prova att spinna den till tråd på slända och rocka. Det var inte så lätt att få en jämn och slät tråd på sländan och rockan ville gärna vandra iväg vid allt för ivrigt trampande. Det var god uppslutning med närmare 10 deltagare, endast flickor några pojkar sågs ej till bortsett från undertecknad. Några hade tidigare erfarenhet andra nybörjare. Roligt hade man helt klart och visst blev det tråd till slut.

Ull finns i alla nyanser mellan svart och vitt

men också i brunt. Detta har man utnyttjat

för skapa mönster.

Och teorin? Ull är ett material vars egenskaper variera inte bara från får till får men också om det är bottenhår eller täckhår. Bottenhår är mjuka och håller fåret varmt medan täckhåren som är strävare och längre skyddar mot väder och vind. Sättet man tillverkar tråden påverkar också i hög grad. Garnet kan tvinnas olika hårt och kan vara entrådigt eller flertrådigt. Sen ska den tvättas och eventuellt färgas.

Då tråden är spunnen vad ska man då göra med den? På den frågan var deltagarna lite mer svävande. Den är helt enkelt en annan historia.

Mer om Lena Köster och ull:

Tråden den sköra (2007) Lena Hellström, ISBN 91 87668-24-6

KIV Möte 24 Mars

Ann-Christin Bernhardsson höll i mötet och är Kultursamordnare för Blekinge läns bildningsförbund

I musik i Blekinges nya lokaler  i Karlskrona.

KIV, kultur i vården, är ett av nätverken som vi Hemslöjdskonsulenter, Lena och Gunnar, är delaktiga i. Mötet handlade främst om utbudsdagen 28 april på lokstallarna i Karlshamn. Vi kommer där att presentera ett fortbildnings paket med slöjd för personalen inom vården. Slöjd  nyttigt för sinnet då den väcker minnen till liv och skapar något att samlas kring.

Lena Andersson. 

RUS Unga slöjdare

Nu ska Unga slöjdare vara med på Göteborgs kulturkalas.

Det är den 10-15 augusti och vi behöver handledare till

luffarslöjd och täljning.

Om du är intresserad av att hjälpa till hör av dig till

Kim Nilsson på kim.nilsson1989@gmail.com

Träskofiol - ett konststycke i återbruk

Musik har alltid varit viktig då som nu. Men instrument var dyra och besvärliga att tillverka. Hade man ont om tillgångar så fick man utgå från vad man hade och göra så gott man kunde. Det var man förr specialist på, man lagade, lappade och återanvände.

Träskon är ett sådant exempel. Den var helt av trä ofta al, ja även den övre del som idag vanligen är av läder, och tillverkade i ett stycke. Då skorna gjort sitt så slängde man dem inte gärna. De kunde ju kanske göras om till något nytt.

Detta är födelsen av träskofiolen. Fiolen tillverkades genom att man kapade man bort den övre delen och gröpte ur botten. Den urholkade skon försågs med ett lock av gran och en hals. Träskon strängades som en fiol med 4 strängar.

Träskon spelades genom att hålla den i armvecket och precis som med fiolen använde man stråke. Kropp och hals fick inte vara allt för långa annars räckte inte underarmen till. Men i övrigt så spelas den som en vanlig fiol.

Den fiol som vi har och som du ser på bilderna är byggd med den traditionella träskofiolen som förebild. Den ansluter till träskofiolen genom sin form, storlek och sättet den spelas. Halsen är ovanligt lång, fiolerna hade förr kortare hals.

Ingolfs träskofiol, stråken hör inte till.

Den tillverkades av korgmakaren Ingolf Gustavson under 1980 talet då folkmusiken hade ett uppsving. Det startades byggcirklar och man kunde till och med köpa byggsatser. Detta är troligen resultatet av en sådan byggcirkel. 

Tyvärr så är Ingolfs fiol inte spelbar, en sträng saknas och ljudpinnen är lös. Ljudpinnen kopplar samman lock och botten. Den är viktig för utan den försvinner halva ljudet.

Ett tack till Jarl Jönsson spelman och intstrumentbyggare som tog sig tid att berätta om träskofiolen.

Besök gärna:
Ingrid o Jarl Jönssons Slöjdsida: web.telia.com/~u45422861/
Kontakt i Blekinge: kontaktiblekinge.blogspot.com
Nyckelharpans forum: nyckelharpansforum.net

Det finns också en hel del om träskofiolen på nätet.

Slöjdlärare

Olofströms slöjdlärere var här måndagen 22/3 

Nu har lärarna fult upp med att göra fåglar.

De var mycket nöjda med dagen och tyckte att detta kunde ske vid fler tillfällen.

Att slöjda i näver

Näver har används under mycket lång tid. Ismannen i Alperna kallad Ötzi hade åtminstone två burkar i detta material. Den ena hade han använt för att spara glöd, det var ju besvärligt att göra eld på den tiden. Till nävers fördelar hör att den är lättarbetad, har låg vikt och är synnerligen rötbeständig. Den har används på tak, inom fiske, att skriva på, till förvaring etc. Det var med andra ord ett mycket mångsidigt material.

Föremål i näver kan delas upp i flätade och tampade / sydda föremål. Historiskt så är flätade föremål mera vanligt norrut och sällsynt i Blekinge. Orsaken kan vara att det krävs näver av god kvalité till flätning, något som det är ont om i Sydsverige. Under 70 och 80-talet återkom näverslöjden och ett flertal böcker gavs ut. Det var en hobby som krävde få verktyg och som vem som helst kunde lära sig.

En av dessa flitiga näverslöjdare var Sven-Erik Pettersson i Ronneby. Han tillverkade flera olika burkar och andra föremål. Vi vet inte så mycket om honom. Men det är högst troligt att han tillverkade för avsalu. Ett antal av de föremål som han använde i sitt slöjdande kom till oss som gåva för ett antal år sedan. Här finns mallar för tillverkning av burkar och olika dekorativa delar, se bilden nedan. På bilden ser du också några färdiga burkar.

Näverslöjdaren Sven-Erik Petterssons samling

Det som utmärker näverslöjden under 70 och 80-talet är att föremålen är så lika varandra. Föremålen är ofta mer till prydnad än till nytta. Få av dem bär spår av att de har används även de skulle tåla det. Dekoren består vanligen av remsor med genombrutet mönster av olika slag och plattor i lager.

Diverse anteckningar...Lampskärm?