Bysmeden
Större gårdar hade i äldre tider en egen smedja för vardagssmidet. På 1600-talet styrdes allt hantverk till städerna under kontroll av skråorganisationer, men socknar och byar hade rätt att anställa hantverkare för allmänt behov, till exempel skräddare, skomakare och smeder.
Det var inte ovanligt att smeden vandrade från gård till gård under hösten. Han stannade någon vecka på varje ställe och utförde sådant smide som krävde hans särskilda skicklighet.
I by smedjornas halvmörker, upplysta av eldens gnistor, arbetade smeden och hans lärpojkar. Mäster utförde smidet, med uppvärmningen av järnet i ässjan och bearbetningen. En släggdräng, ofta en gesäll, assisterade med slägga på mästers kommando. En bälgdräng skötte lufttillförseln till ässjan. Bysmeden var grovsmed, det vill säga han smidde järn som huvudsakligen blev till verktyg och nyttoredskap i lantbruket.
Det var inte ovanligt att smeden vandrade från gård till gård under hösten. Han stannade någon vecka på varje ställe och utförde sådant smide som krävde hans särskilda skicklighet.
I by smedjornas halvmörker, upplysta av eldens gnistor, arbetade smeden och hans lärpojkar. Mäster utförde smidet, med uppvärmningen av järnet i ässjan och bearbetningen. En släggdräng, ofta en gesäll, assisterade med slägga på mästers kommando. En bälgdräng skötte lufttillförseln till ässjan. Bysmeden var grovsmed, det vill säga han smidde järn som huvudsakligen blev till verktyg och nyttoredskap i lantbruket.
Vill ni se ett klipp av smideträffen i Hults bruk 2010, klicka här.
Källor: http://www.arlidssmide.se/smideshistoria.aspx
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar